Frimarknadsanarkist

Per Bylund skriver på LRC och på sin blogg Colliding Softly om svenska krigshetsande självutnämnda libertarianer. Han skriver om hur dessa “libertarianer” (vilket jag personligen inte vill kalla dem, och det verkar inte som Bylund vill det heller) överger rättighetstänkande och antiaggressionsprinciper för resonemang om nyttomaximering. Ytterst tveksamma resonemang om nyttomaximering, skulle jag säga.

Bylund kommenterar det faktum att många svenska “libertarianer” har en extremt USA-vänlig inställning, och hur denna inställning förstärks av det faktum att den europeiska vänstern är instinktivt antiamerikansk. Om socialisterna till vänster är emot USA, så måste väl USA vara bra? För mig blir det lite som en konservativ svensk på 30-talet som resonerar sig fram till att “om kommunisterna är emot Tredje Riket, så kan det väl inte vara så dumt?”.

Varken Bylund eller jag känner till några svenska krigshetsande libertarianer som har låtit värva sig till USA:s styrkor i Irak eller Afghanistan. De är upptagna med att skriva bloggposter om hur bra det är att USA ockuperar Irak.

Om USA börjar bomba Iran (vilket jag verkligen inte hoppas) så kommer de att försvara det också. USA sprider frihet och demokrati, vettu. Så varför är inte Irak fritt och demokratiskt* då?

Jag skulle kunna påpeka hur USA har skapat sina egna fiender, åtminstone sedan första världskrigets dagar. USA störtade Österrike-Ungern och det Tyska Kejsaredömet, vilket sannolikt kraftigt bidrog till upprättandet av Sovjetunionen och till Hitlers framgångar. USA stödde Mao gentemot Chiang Kai-Shek (behöver jag säga mer?). USA stödde Mujahedin mot Sovjetunionen, varefter Mujahedin utvecklades till Taliban. USA stödde Saddam (”our guy”) mot Iran.

Att någon kan vara för USA:s utrikespolitik är för mig en gåta.

Dessutom, när detta försvaras med “frihetsargument”, att “vi” (vilka vi?) måste försvara “oss” mot “de” (läs: muslimerna) så att de inte inskränker våra rättigheter, varför blundar dessa varma krigare för att “war is the health of the state”, och hur detta bekräftas, om och om igen, såväl i USA med Patriot Acts och Guantanamobaser, som här i Europa, med en alltmer utökad statlig kontroll över våra privatliv?

*Jag har inte den religiösa inställningen till demokrati som många andra till både vänster och höger (deras egna definitioner av demokrati, givetvis) och ser absolut inte demokrati som det mest eftersträvansvärda systemet, ens givet statens existens. Men det är en annan diskussion.

Ayn Rands gamle lärjunge, Alan Greenspan (som författade en artikel om guldmyntfoten i boken Capitalism: The Unknown Ideal*) kritiserar George W. Bush i en intervju i norska Dagsavisen.

Greenspan säger bland annat: “Det er trist at det er politisk upassende å erkjenne det alle vet: Irak-krigen dreier seg i stor grad om olje”. Även Bushs ekonomiska politik kritiseras (med rätta). Jag instämmer, Bush är en katastrof, både utrikespolitiskt och inrikespolitiskt. Han har förvisso sänkt skatterna, vilket är bra, men han har samtidigt ökat statens utgifter. Bush jr är den slösaktigaste presidenten USA har haft på decennier.

DN skriver om att Greenspan varnar för en ny recession.

*Ja, jag läser Rand.

Svenskan rapporterar, så här på årsdagen av 9/11, Pinochets CIA-stödda statskupp i Chile och det första skotska självständighetskriget, att USA fortsätter med business as usual: ockupationen av Irak fortsätter.

USA-generalen och kommendanten för den multinationella styrkan Irak, David Petraeus, säger att målsättningarna i princip har uppfyllts, och att en brigad (ca 4000 man enligt Svenskan) kan kallas hem i december, men samtidigt säger han att förstärkningar behövs.

Detta har givetvis fått fart på anti-krigsrörelsen i USA, och organisationen moveon.org publicerade denna annons i New York Times:

På anti-war.com skriver Norman Solomon hur USA:s regim använder 9/11 “a license to kill”: “What happened on Sept. 11, 2001, was extraordinary and horrible by any measure. And certainly a crime against humanity. At the same time, it was a grisly addition to a history of human experience that has often included many thousands killed, en masse, by inhuman human choice. It is simply and complexly a factual matter that the U.S. government has participated in outright mass murders directly – in, for example, Vietnam, Laos, Cambodia, Panama, Yugoslavia, Afghanistan, Iraq – and less directly, through aid to armies terrorizing civilians in Nicaragua, Angola, East Timor, and many other countries.”

Vad jag tycker? Kalla hem trupperna idag!

Norska Dagbladet och Times Online rapporterar om det förestående kriget. Bägge tidningarna bekräftar att Pentagon planerar att bomba 1200 mål i Iran under tre dagars tid.

Nu låter väl inte hyllningskören vänta på sig - alla skandinaviska “nyliberaler” med Dick Erixon i spetsen som bara väntar på att bomberna skall börja falla, så att de kan försvara USA:s imperialistiska utrikespolitik med att det är nödvändigt för friheten, den västerländska kulturen, och så vidare, och förklara att Iran snart skulle ha attackerat oss (läs: USA) om vi (läs: weltzpolizei Amerika) inte stoppat dem.

Som Tom Tomorrow visar i en mycket träffande och underhållande kritik kan vi inte lita på de lögner som USA:s regim hittar på, och medierna villigt serverar oss.

Det som retar mig med skandinaviska nyliberaler (och vilket för övrigt även är skälet till att jag inte själv kallar mig nyliberal) är deras okritiska USA-heilande. Många tycks bry sig betydligt mindre om de bakomliggande principerna än om vilket “lag” som vinner. Som en bekant till mig påpekat (i en privat konversation), så verkar det viktigaste vara att USA vinner, och att ryssar och muslimer får på nöten.

Jag kan inte förstå det här: samma personer som på hemmaplan kritiserar konservativa politiker för saker som vid en jämförelse ter sig som småsaker hyllar nästan okritiskt alla hemskheter vår tids enda kvarvarande imperium - USA - hittar på. När hörde jag sist bombhögerns främste svenska talesmän Dick Erixon och Gudmundson protestera mot Guantanamo Bay eller Patriot Act? Amerikansk imperialism har de tydligen inga problem att stödja. Det äcklar mig. Rent ut sagt.

Som Ron Paul sade, inför Irakkriget: “Rarely do we hear that Iraq has never committed any aggression against the United States. No one in the media questions our aggression against Iraq for the past 12 years by continuous bombing and imposed sanctions responsible for the deaths of hundreds of thousands of children. [...] Only tyrants can take a nation to war without the consent of the people. The planned war against Iraq without a Declaration of War is illegal. It is unwise because of many unforeseen consequences that are likely to result. It is immoral and unjust, because it has nothing to do with US security and because Iraq has not initiated aggression against us. We must understand that the American people become less secure when we risk a major conflict driven by commercial interests and not constitutionally authorized by Congress. Victory under these circumstances is always elusive, and unintended consequences are inevitable”, eller, med Randolph Bournes ord, “Wartime brings the ideal of the State out into very clear relief, and reveals attitudes and tendencies that were hidden. In times of peace the sense of the State flags in a republic that is not militarized. For war is essentially the health of the State. The ideal of the State is that within its territory its power and influence should be universal. As the Church is the medium for the spiritual salvation of man, so the State is thought of as the medium for his political salvation. Its idealism is a rich blood flowing to all the members of the body politic. And it is precisely in war that the urgency for union seems greatest, and the necessity for universality seems most unquestioned. The State is the organization of the herd to act offensively or defensively against another herd similarly organized. The more terrifying the occasion for defense, the closer will become the organization and the more coercive the influence upon each member of the herd. War sends the current of purpose and activity flowing down to the lowest level of the herd, and to its most remote branches. All the activities of society are linked together as fast as possible to this central purpose of making a military offensive or a military defense, and the State becomes what in peacetimes it has vainly struggled to become — the inexorable arbiter and determinant of men’s business and attitudes and opinions. The slack is taken up, the cross-currents fade out, and the nation moves lumberingly and slowly, but with ever accelerated speed and integration, toward the great end, toward the “peacefulness of being at war,” of which L.P. Jacks has so unforgettably spoken.”

Imperier för inte bara krig mot andra länder - utan även mot sin egen befolkning (exemplifierat ovan med Patriot Act), och detta stöds - åtminstone passivt - av skandinaver som kallar sig nyliberaler? Ni borde skämmas!

Jag har tidigare omnämnt hur miniserien Civil war, utgiven av Marvel, är övertydligt kritisk mot utvecklingen i USA i kölvattnet av 9/11. Nyligen införskaffade jag häftet Civil war - Captain America, i vilket följande konversation mellan Captain America (Steve Rogers) och hans flickvän, Shield-agenten Sharon, äger rum:

Sharon: “[...]it’s against the law. And the rule of law is what this country is founded on.”
Captain America: “No…it was founded on breaking the law. Because the law was wrong.”
Sharon: “That’s semantics, Steve. You know what I mean…”
C.A.: “It’s not semantics, Sharon. It’s the heart of this issue. The registration act is another step toward government control. And, while I love my country, I don’t trust many politicians. Not when they’re having their strings pulled by corporate donors. And not when they’re willing to trade freedom for security.”
Sharon: “Now you’re going to quote Ben Franklin at me? Give me a break.”
C.A.: “How about Thomas Paine? “Those who expect to reap the blessings of freedom must undergo the fatigue of supporting it.”"
Sharon: “Okay, how about this one… “To argue with a person who has renounced the use of reason is like giving medicine to the dead.”"
C.A.: “I haven’t given up reason, Sharon.”
Sharon: “It sure looks that way, when you’re fighting your own friends in the street.”
C.A.: “You think that isn’t killing me?”
Sharon: “I know it is. Which is why I’m begging you to stop all this. The registration act is law. If Captain America doesn’t follow the law, then who does?”
C.A.: “That’s why I can’t. The issue isn’t black or white, and those are the only colors the law can see.”

Amen to that.

Eller, som den demokratiske antiinterventionistiske presidentkandidaten Mike Gravel, har sagt “We have no enemies!”

Skandinaviens bombhöger och falska liberaler (”nyliberaler”) borde skämmas.

Tipstack: Jokke Berg försåg mig med länken till Dagbladets artikel, och Per Bylund gav mig länken till Times online.

För övrigt skriver Svenska Dagbladet att utrikesminister Carl Bildt “ser positiva tecken i Irak”. Fan tro’t. Jag hoppas - faktiskt! - att Bildt har rätt, för irakierna har blivit plågade nog, men jag är skeptisk.

Tom Chartier skriver på LRC om varför USA borde förklara Italien krig. Det handlar om hur Italien underminerar USA:s vapenförsäljningsmonopol i Irak.

Den hycklande tidningen Dagens Nyheter rapporterar att Gwen Stefani måste lägga band på sig när hon uppträder i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur. Hon får inte ha vågade kläder, hoppa, skrika, kyssas, eller ha på sig kläder med drogrelaterad budskap.

Detta kan ju tyckas som ganska oviktigt. Det finns värre saker att bekymra sig om. Men detta är en fråga om yttrandefrihet! Att Gwen Stefani ställs inför sådana krav för att få uppträda är helt jävligt.

Malaysia är ett muslimskt land. Enligt landets grundlag är alla malaysier muslimer (hur nu en lag kan avgöra vad folk tror på övergår mitt förstånd). Detta handlar emellertid inte om att peka finger på muslimer. Den muslimska sexualskräcken har otvivelaktigt samma rötter som den kristna dito.

Samma tidning rapporterar också att ett antal gripna svenska medborgare riskerar piskstraff i Iran, för att ha deltagit i en “oislamistisk” rockfest därstädes. Iran är för övrigt ett ganska sjukt land. Här finns en artikel om den iranska klädpolisen.

Det är emellertid inte bara i Asien du finner sådant här. Det är bara värre där, men det handlar om grader i helvetet. Även här i västvärlden finner du åsiktsförtryck, censur och rena rättsövergrepp. Bara för att nämna några stickord: Patriot Act, Guantamo Bay och den av allt att döma oskyldigt fängslade Sami Al-Arian.

Så länge västvärldens länder håller samma kurs som idag så är vi oundvikligen på väg åt samma håll som Iran och Malaysia.

Via Ole Peter Galaasens blogg finner jag en länk till en artikel i Aftenposten om Avraham Burg och hans bok “Att besegra Hitler” (min översättning av Aftenpostens norska titel för boken), som har slagit ned som en bomb i Israel, enligt vad Aftenposten refererar från The Jerusalem Report.

I den boken hävdar Burg att Israel idag är på samma stadium som Tyskland var vid begynnelsen av den nationalsocialistiska regimen, då det humanistiska och kulturella tyska samhället höll på att braka samman. Enligt Burg har tanken på judarna som Guds utvalda folk gett upphov till en “judisk rasistdoktrin”, och han hävdar att Israel utnyttjar förintelsen för att ursäkta sin egen brutalitet gentemot palestinier och libaneser.

Burg föreställer sig israeliska raslagar, liknande Nürnberglagarna i Tyskland, och i Burgs tänkta dystopi (som han inte håller för osannolik) så skulle dessa innebära förbud mot sexuella relationer mellan judar och araber, och förbud för araber att anställa judisk städpersonal eller arbetare. Enligt Burg är detta ett hot mot den judiska identiteten.

Burg är inte vem som helst: han har varit president i Israels nationalförsamling, och ordförande i Världens sionistorganisation.

Läs Aftenpostens artikel här.

USA ökar sitt stöd till Israel, enligt Dagens Nyheter (för övrigt är DN en jättedålig tidning). Från nästa år kommer USA:s ekonomiska stöd att uppgå till 3 miljarder dollar årligen, enligt artikeln. Detta har George W. Bush och Israels premiärminister Ehud Olmert kommit överens om. Tydligen skall uppgörelsen gälla för de närmaste 10 åren.

Japp, den imperialistiska skurkstaten USA hjälper en annan skurkstat. Sprida frihet, var det så Bush-doktrinen löd?

Det USA borde göra är att sluta stödja Israel, Turkiet, Saudiarabien, med flera tveksamma regimer, och USA borde även säga upp sina åtaganden gentemot sina allierade. USA borde helt enkelt förklara att de inte längre kommer att “hjälpa” andra länder, och heller inte lägga sig i andra länders politik. USA borde lyssna på Thomas Jefferson.

Vad USA gör med detta är: stöld av amerikanska skattebetalares pengar och finansiering av statsterrorism. USA skapar sina egna fiender. De gjorde det under första världskriget i Europa, och de gör det idag i Mellanöstern.

Om bilden: där är han, president Bush II, tjuv och mördare.

En fågel viskade i mitt öra att Storbritanniens f.d. premiärminister, Tony Blair, skall bli fredsmäklare i Mellanöstern. Med tanke på hans tidigare meriter rörande krig och fred tvivlar jag på att han lyckas få till någon fred (men jag har gärna fel).

Nu placerar sig Norges regering återigen bland dem, som inte har förstått denna enkla sanning. Regeringen har bestämt sig för att gå NATO till mötes, och sända 150 soldater till Afghanistan, utöver de 532 norska soldater som redan är i Afghanistan (av än så länge 750 norska soldater som är stationerade utomlands).

I Morgenbladet, intervjuas utrikesminister Jonas Gahr Støre om detta. Jag citerar från intervjun:

Morgenbladet: “Er norsk opinion forberedt på at soldater kan bli drept i Afghanistan? Er regjeringen forberedt?”
Jonas Gahr Støre: “For hver person vi sender til et internasjonalt oppdrag må vi tenke gjennom dette. Nå må vi tenke gjennom det 150 ganger til. Men det finnes ikke, tror jeg, bedre trente og bedre forberedte soldater enn dem vi nå sender.”

Just det, ja! Huruvida norska soldater är bäst i världen skall jag lämna osagt. Jag har även hört påstås att svenska soldater är bäst i världen, och det skulle inte förvåna mig om brittiska, amerikanska, polska och koreanska soldater också är “bäst i världen”. Men det är inte min poäng. Poängen är att jag tvivlar starkt på att utrikesministern har tänkt igenom, 150 gånger om, huruvida det är värt risken att för det första sända ytterligare norska soldater (varav en del är så unga som 19 år) som kanonmat till Afghanistan, och för det andra om regeringen verkligen vill reta upp Mellanöstern ännu mer.

Ytterligare citat från intervjun:
M: “Men er Norge forberedt?”
JGS: “Det håper jeg vi ikke skal måtte teste. Men jeg tror svaret er ja. Vi må kontinuerlig kommunisere hva det vil si å ta på seg denne typen oppdrag. Men vi kan ikke bare sitte i Norge og si at vi er for fred. Å være for fred betyr at vi iblant må stille opp for freden ved å ta på oss denne typen oppdrag.”

Det kanske inte är tillräckligt att sitta här uppe i norr och deklarera att vi är för fred, men det är en god början. Att skicka soldater till Afghanistan är inte en fredshandling, det är en krigshandling. Militära interventioner är minst sagt ett otyg, och det övergår mitt förstånd hur sådana saker kan kallas för att “stille opp for freden”. Vad regeringen kan göra, och som den skulle få mitt stöd för, vore att öppna gränsen för afghanska flyktingar. Regeringen skulle kunna begära utträde ur NATO (som Morgenbladet har föreslagit på ledarplats*) och låta Bush utkämpa sina egna strider.

Som skattebetalare gillar jag verkligen inte att finansiera den sortens statsterrorism som Norges regering med detta ägnar sig åt, och jag gillar ännu mindre hur regeringen med detta ökar risken för terrordåd i Norge.**

*Morgenbladet föreslår istället en tätare säkerhetspolitisk allians med EU, vilket jag naturligtvis inte stödjer.

**Jag säger inte att terrordåd är berättigade, oavsett om de begås av privatpersoner (t. ex. UNA-bombaren), organisationer (t. ex. IRA, ETA, PKK, Hamas, Sternligan, Al-Qaida, etc) eller stater (t. ex. USA, Storbritannien, Egypten, Turkiet, Israel, Pakistan och Norge). Två fel gör som bekant inte ett rätt. Att framprovocera terrordåd är dock fortfarande idiotiskt.