Frimarknadsanarkist

Den demokratiske presidentkandidaten Mike Gravel citeras på LewRockwell.com blog, där han uttalar sig för en världsregering. Gravel säger: “To think that we… that the world can survive without some form of global governance… it’s bad thinking.”
“The problem is that the world is not mature enough to handle a world government today, and that’s the direction we need to go in rather than go back in the other direction which is anarchy and junk.”

Läs mer här.

Jag har tidigare varit positiv till Gravel, som är antiinterventionist och vill stoppa kriget mot knarket. Men detta tar priset. Nu gör jag slut, Gravel.

Tipstack: Jørn Baltzersen.

Per Bylund skriver på LRC och på sin blogg Colliding Softly om svenska krigshetsande självutnämnda libertarianer. Han skriver om hur dessa “libertarianer” (vilket jag personligen inte vill kalla dem, och det verkar inte som Bylund vill det heller) överger rättighetstänkande och antiaggressionsprinciper för resonemang om nyttomaximering. Ytterst tveksamma resonemang om nyttomaximering, skulle jag säga.

Bylund kommenterar det faktum att många svenska “libertarianer” har en extremt USA-vänlig inställning, och hur denna inställning förstärks av det faktum att den europeiska vänstern är instinktivt antiamerikansk. Om socialisterna till vänster är emot USA, så måste väl USA vara bra? För mig blir det lite som en konservativ svensk på 30-talet som resonerar sig fram till att “om kommunisterna är emot Tredje Riket, så kan det väl inte vara så dumt?”.

Varken Bylund eller jag känner till några svenska krigshetsande libertarianer som har låtit värva sig till USA:s styrkor i Irak eller Afghanistan. De är upptagna med att skriva bloggposter om hur bra det är att USA ockuperar Irak.

Om USA börjar bomba Iran (vilket jag verkligen inte hoppas) så kommer de att försvara det också. USA sprider frihet och demokrati, vettu. Så varför är inte Irak fritt och demokratiskt* då?

Jag skulle kunna påpeka hur USA har skapat sina egna fiender, åtminstone sedan första världskrigets dagar. USA störtade Österrike-Ungern och det Tyska Kejsaredömet, vilket sannolikt kraftigt bidrog till upprättandet av Sovjetunionen och till Hitlers framgångar. USA stödde Mao gentemot Chiang Kai-Shek (behöver jag säga mer?). USA stödde Mujahedin mot Sovjetunionen, varefter Mujahedin utvecklades till Taliban. USA stödde Saddam (”our guy”) mot Iran.

Att någon kan vara för USA:s utrikespolitik är för mig en gåta.

Dessutom, när detta försvaras med “frihetsargument”, att “vi” (vilka vi?) måste försvara “oss” mot “de” (läs: muslimerna) så att de inte inskränker våra rättigheter, varför blundar dessa varma krigare för att “war is the health of the state”, och hur detta bekräftas, om och om igen, såväl i USA med Patriot Acts och Guantanamobaser, som här i Europa, med en alltmer utökad statlig kontroll över våra privatliv?

*Jag har inte den religiösa inställningen till demokrati som många andra till både vänster och höger (deras egna definitioner av demokrati, givetvis) och ser absolut inte demokrati som det mest eftersträvansvärda systemet, ens givet statens existens. Men det är en annan diskussion.

Det finns en gammal vits som lyder: “Det är bättre att tiga och låta folk tro att man är en idiot, än att öppna munnen och undanröja alla tvivel”.

 Det borde USA:s president George W. Bush ha lyssnat på. VG rapporterar att han nu lyckats med konststycket att anklaga Saddam Hussein för att ha mördat Nelson Mandela: “Jeg hørte noen si: Hvor er Mandela? Vel, Mandela er død fordi Saddam Hussein drepte alle Mandelaene” (Bush, citerad i VG).

I gårdagens vittnesmål inför USA:s kongress ställde Ron Paul den amerikanske riksbankschefen Bernanke mot väggen. Hör bara här:

 ”I want to follow up on the discussion about moral hazard. I think we have a very narrow understanding about what moral hazard really is. Because I think moral hazard begins at the very moment that we create artificially low interest rates which we constantly do. And this is the reason people make mistakes. It isn’t because human nature causes us to make all these mistakes, but there is a normal reaction when interest rates are low that there will be overinvestment and malinvestment, excessive debt, and then there are consequences from this. My question is going to be around the subject of how can it ever be morally justifiable to deliberately depreciate the value of our currency?”

Ron Paul ifrågasatte det moraliskt riktiga i att riksbanken håller räntan artificiellt låg, och därigenom gynnar vissa (läs: bankväsendet) på bekostnad av alla andra, och givetvis fick han inget svar. Läs mer här.

Via Wille på Ministry of Truth.

Jag säger som jag brukar: inför guldmyntfot.

Ayn Rands gamle lärjunge, Alan Greenspan (som författade en artikel om guldmyntfoten i boken Capitalism: The Unknown Ideal*) kritiserar George W. Bush i en intervju i norska Dagsavisen.

Greenspan säger bland annat: “Det er trist at det er politisk upassende å erkjenne det alle vet: Irak-krigen dreier seg i stor grad om olje”. Även Bushs ekonomiska politik kritiseras (med rätta). Jag instämmer, Bush är en katastrof, både utrikespolitiskt och inrikespolitiskt. Han har förvisso sänkt skatterna, vilket är bra, men han har samtidigt ökat statens utgifter. Bush jr är den slösaktigaste presidenten USA har haft på decennier.

DN skriver om att Greenspan varnar för en ny recession.

*Ja, jag läser Rand.

Svenskan rapporterar, så här på årsdagen av 9/11, Pinochets CIA-stödda statskupp i Chile och det första skotska självständighetskriget, att USA fortsätter med business as usual: ockupationen av Irak fortsätter.

USA-generalen och kommendanten för den multinationella styrkan Irak, David Petraeus, säger att målsättningarna i princip har uppfyllts, och att en brigad (ca 4000 man enligt Svenskan) kan kallas hem i december, men samtidigt säger han att förstärkningar behövs.

Detta har givetvis fått fart på anti-krigsrörelsen i USA, och organisationen moveon.org publicerade denna annons i New York Times:

På anti-war.com skriver Norman Solomon hur USA:s regim använder 9/11 “a license to kill”: “What happened on Sept. 11, 2001, was extraordinary and horrible by any measure. And certainly a crime against humanity. At the same time, it was a grisly addition to a history of human experience that has often included many thousands killed, en masse, by inhuman human choice. It is simply and complexly a factual matter that the U.S. government has participated in outright mass murders directly – in, for example, Vietnam, Laos, Cambodia, Panama, Yugoslavia, Afghanistan, Iraq – and less directly, through aid to armies terrorizing civilians in Nicaragua, Angola, East Timor, and many other countries.”

Vad jag tycker? Kalla hem trupperna idag!

IDG.se rapporterar hur USA tvingat säkerhetskonsulten Dan Egerstads webhotell att stänga den sida, där han publicerat lösenord till ambassader och regeringars e-postkonton.

Inte alla länder väljer samma tillvägagångssätt som “frihetens stamort”. Iran kontaktade Egerstad för att få hjälp med att rätta till sina säkerhetsläckor.

Egerstad är dock fast besluten att fortsätta driva sidan, och har flyttat den till en ny server.

Även norska IT-avisen skriver om detta.

Tipstack: Abdullah.

Min bror Nils har postat en youtube-video där Stefan Molyneux kritiserar Ron Paul och hans anhängare, och minarkism. Han jämför minarkismen med alkoholism, en inte särskilt dum liknelse faktiskt. Precis som en alkoholist måste hålla sig undan helt och hållet från alkohol, så måste staten avskaffas - en minarkistisk stat kommer att expandera, se bara på experimentet USA. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: grundlagsfäderna roterar i sina gravar. Se videon här.

Per Bylund skriver på strike-the-root om konflikten mellan “the Old Right” och “the New Right” inom det republikanska partiet i USA (the GOP - Grand Old Party). Han påpekar hur entusiasmen för Ron Paul bland libertarianer och medlemmar av “the Old Right” inom GOP visar splittringen inom nämnda parti.

För den som saknar förflutet som partiark (partyarch på engelska) kan sådan splittring inom ett parti verka svårförståelig. Hur kan neo-konservativa kalla och varma krigare trivas i samma parti som anti-interventionistiska libertarianer och Old Righters?

Bylund skriver bland annat: “What the Ron Paul so-called “Revolution” has done so far is create a common platform for the numerous members of the GOP with an Old Right mindset and thus supplied them with a candidate of “their” own. What this means is simply that the suppressed Old Right faction in the GOP somehow has begun to feel the wind changing, and therefore we should expect an internal party war in a not too distant future. At least, this is what political logic tells us.

What is interesting to note in the imminent War of the Elephants is the basis for conflict. One would expect a party to form on a common platform of values and ideas, and also agreeing on a common political agenda with a certain end goal – other than the obvious “we want power.” This is not only a reasonable and logical assumption, it is also the view that is frequently broadcast from party headquarters. The GOP, we’re told, has a political program based on traditional social values as well as low taxes and limited government.”

Enligt Bylund (och jag instämmer i detta) så går det inte att svara på vad som är “the Old Right’s” och neokonservativas gemensamma värderingar. Den gamla amerikanska högern (Old Right) anser att en handling i sig själv är antingen god eller ond. Neokonservativa, å andra sidan, har en helt annan syn på det hela. De anser att individen har rätt att leva ett liv i enlighet med vissa bestämda principer rörande frihet och rättvisa - alldeles oavsett individens egen uppfattning. Individen själv får inte välja andra värderingar eller principer.

Därav följer att neokonservatismen inte kan tillåta utrikespolitisk isolationism av Ron Pauls variant. Det är helt oförenligt med neokonservatismens självpåtagna världsfrälsarroll. Att många amerikanska neokonservativa är ex-trotskister, som Justin Raimondo visar här borde inte förvåna.

Bylund resonerar vidare kring samma ämne på sin blogg Colliding Softly with the World of Ideas. På bloggen jämför han GOP med situationen i Storbritanniens New Labour och de svenska Nya Moderaterna (notera att de skriver “Nya Moderaterna” även på hemsidan) och frågar sig vad folk gör i partier med idéer som är motsatsen mot dina egna. Han konstaterar dock att “people tend to stick around”, och att GOP har levt med detta i decennier, New Labour med det i ett decennium, och Nya Moderaterna har levt med det i några år (sedan Fredrik Reinfeldt blev partiledare, skulle jag säga). Både New Labour och Nya Moderaterna är exempel på hur makten går före, och ersätter, idealen.

Norska Dagbladet och Times Online rapporterar om det förestående kriget. Bägge tidningarna bekräftar att Pentagon planerar att bomba 1200 mål i Iran under tre dagars tid.

Nu låter väl inte hyllningskören vänta på sig - alla skandinaviska “nyliberaler” med Dick Erixon i spetsen som bara väntar på att bomberna skall börja falla, så att de kan försvara USA:s imperialistiska utrikespolitik med att det är nödvändigt för friheten, den västerländska kulturen, och så vidare, och förklara att Iran snart skulle ha attackerat oss (läs: USA) om vi (läs: weltzpolizei Amerika) inte stoppat dem.

Som Tom Tomorrow visar i en mycket träffande och underhållande kritik kan vi inte lita på de lögner som USA:s regim hittar på, och medierna villigt serverar oss.

Det som retar mig med skandinaviska nyliberaler (och vilket för övrigt även är skälet till att jag inte själv kallar mig nyliberal) är deras okritiska USA-heilande. Många tycks bry sig betydligt mindre om de bakomliggande principerna än om vilket “lag” som vinner. Som en bekant till mig påpekat (i en privat konversation), så verkar det viktigaste vara att USA vinner, och att ryssar och muslimer får på nöten.

Jag kan inte förstå det här: samma personer som på hemmaplan kritiserar konservativa politiker för saker som vid en jämförelse ter sig som småsaker hyllar nästan okritiskt alla hemskheter vår tids enda kvarvarande imperium - USA - hittar på. När hörde jag sist bombhögerns främste svenska talesmän Dick Erixon och Gudmundson protestera mot Guantanamo Bay eller Patriot Act? Amerikansk imperialism har de tydligen inga problem att stödja. Det äcklar mig. Rent ut sagt.

Som Ron Paul sade, inför Irakkriget: “Rarely do we hear that Iraq has never committed any aggression against the United States. No one in the media questions our aggression against Iraq for the past 12 years by continuous bombing and imposed sanctions responsible for the deaths of hundreds of thousands of children. [...] Only tyrants can take a nation to war without the consent of the people. The planned war against Iraq without a Declaration of War is illegal. It is unwise because of many unforeseen consequences that are likely to result. It is immoral and unjust, because it has nothing to do with US security and because Iraq has not initiated aggression against us. We must understand that the American people become less secure when we risk a major conflict driven by commercial interests and not constitutionally authorized by Congress. Victory under these circumstances is always elusive, and unintended consequences are inevitable”, eller, med Randolph Bournes ord, “Wartime brings the ideal of the State out into very clear relief, and reveals attitudes and tendencies that were hidden. In times of peace the sense of the State flags in a republic that is not militarized. For war is essentially the health of the State. The ideal of the State is that within its territory its power and influence should be universal. As the Church is the medium for the spiritual salvation of man, so the State is thought of as the medium for his political salvation. Its idealism is a rich blood flowing to all the members of the body politic. And it is precisely in war that the urgency for union seems greatest, and the necessity for universality seems most unquestioned. The State is the organization of the herd to act offensively or defensively against another herd similarly organized. The more terrifying the occasion for defense, the closer will become the organization and the more coercive the influence upon each member of the herd. War sends the current of purpose and activity flowing down to the lowest level of the herd, and to its most remote branches. All the activities of society are linked together as fast as possible to this central purpose of making a military offensive or a military defense, and the State becomes what in peacetimes it has vainly struggled to become — the inexorable arbiter and determinant of men’s business and attitudes and opinions. The slack is taken up, the cross-currents fade out, and the nation moves lumberingly and slowly, but with ever accelerated speed and integration, toward the great end, toward the “peacefulness of being at war,” of which L.P. Jacks has so unforgettably spoken.”

Imperier för inte bara krig mot andra länder - utan även mot sin egen befolkning (exemplifierat ovan med Patriot Act), och detta stöds - åtminstone passivt - av skandinaver som kallar sig nyliberaler? Ni borde skämmas!

Jag har tidigare omnämnt hur miniserien Civil war, utgiven av Marvel, är övertydligt kritisk mot utvecklingen i USA i kölvattnet av 9/11. Nyligen införskaffade jag häftet Civil war - Captain America, i vilket följande konversation mellan Captain America (Steve Rogers) och hans flickvän, Shield-agenten Sharon, äger rum:

Sharon: “[...]it’s against the law. And the rule of law is what this country is founded on.”
Captain America: “No…it was founded on breaking the law. Because the law was wrong.”
Sharon: “That’s semantics, Steve. You know what I mean…”
C.A.: “It’s not semantics, Sharon. It’s the heart of this issue. The registration act is another step toward government control. And, while I love my country, I don’t trust many politicians. Not when they’re having their strings pulled by corporate donors. And not when they’re willing to trade freedom for security.”
Sharon: “Now you’re going to quote Ben Franklin at me? Give me a break.”
C.A.: “How about Thomas Paine? “Those who expect to reap the blessings of freedom must undergo the fatigue of supporting it.”"
Sharon: “Okay, how about this one… “To argue with a person who has renounced the use of reason is like giving medicine to the dead.”"
C.A.: “I haven’t given up reason, Sharon.”
Sharon: “It sure looks that way, when you’re fighting your own friends in the street.”
C.A.: “You think that isn’t killing me?”
Sharon: “I know it is. Which is why I’m begging you to stop all this. The registration act is law. If Captain America doesn’t follow the law, then who does?”
C.A.: “That’s why I can’t. The issue isn’t black or white, and those are the only colors the law can see.”

Amen to that.

Eller, som den demokratiske antiinterventionistiske presidentkandidaten Mike Gravel, har sagt “We have no enemies!”

Skandinaviens bombhöger och falska liberaler (”nyliberaler”) borde skämmas.

Tipstack: Jokke Berg försåg mig med länken till Dagbladets artikel, och Per Bylund gav mig länken till Times online.

För övrigt skriver Svenska Dagbladet att utrikesminister Carl Bildt “ser positiva tecken i Irak”. Fan tro’t. Jag hoppas - faktiskt! - att Bildt har rätt, för irakierna har blivit plågade nog, men jag är skeptisk.